Swedbank

Föregående vecka snittade jag under måndagen och tisdagen ned mig i Swedbank till 26,40 SEK och sålde av hela innehavet på onsdagen för 26,80 SEK. Sänkta kreditbetyg för Lettland och Ukraina samt en mycket dyster rapport om Östeuropa från Danske Bank fick mig att tänka om. Potentialen kvarstår, dock inte på kort sikt. Vidare anser jag att det är mycket märkligt att den nya VD:n Wolf, inte har uttalat sig sedan han tillträtt som ny VD för Swedbank från och med 1 mars. Det hör till att den nya VD:n ger sin syn på företaget och dess marknader, särskilt i det här läget.

I fredags köpte jag stamaktier i Swedbank för 27.40 SEK. Såvida det inte kommer nya uppgifter om dramatiskt ökad risk för devalvering i Baltikum kommer jag att öka innehavet kommande veckorna. Jag är väl införstådd med den höga risken i aktien, men jag tror att det kan vara läge att sprida köptillfällena under våren. Morgan Stanley uppskattade nyligen risken för en devalvering i Baltikum till 30 procent och när det gäller Lettland tror jag att risken är aningen högre i dagsläget. Vad som är extra problematiskt med en devalvering i dessa länder är att i likhet med Island har lån tagits i utländsk valuta som till exempel euro, amerikanska dollar eller schweiziska franc. Samtidigt betalar de ränta och amorterar i lokal valuta. De tar med andra ord en valutarisk. För att konkretisera det hela kan vi säga att om du har lånat motsvarande 2 miljoner kronor i Lettland och landet devalverar sin valuta kommer din skuld att öka dramatiskt över en natt till kanske 3 miljoner kronor. Kostnaden för lånet ökar och samtidigt som arbetslösheten ökar dramatiskt behöver man inte vara en raketforskare för att förstå att kreditförlusterna kommer att stiga. Swedbank själva har slutat att prognostisera kreditförlusterna i Baltikum, men Estlands finansminister sa i veckan att de för året kan stiga till 5-6 procent av den totala utlåningen. Swedbank har 140 miljarder utlånat i Baltikum varför en sådan nivå bör vara hanterbar. De är väl kapitaliserade samtidigt som räntenettot har ökat kraftigt senaste tiden vilket kompenserar de ökande kreditförlusterna, hittills. Kreditförlusterna uppgick till ca 1,2 miljarder kronor för fjärde kvartalet, en ökning med nära 400 procent mot fjärde kvartalet 2007. Jag blir orolig först om kreditförlusterna ökar till 3-4 miljarder per kvartal och där är vi inte ännu. I sådant fall skulle vi se ett nollresultat vilket man kan stå ut med i 2-3 kvartal, anser jag. Trots alla dessa problem som till stor del är inprisade väljer jag att köpa aktien. Swedbank värderas till 1,5 gånger förra årets vinst och delar ut 4,50 SEK per stamaktie i slutet av april.

Jag köpte idag aktier för första gången på mycket länge. Valet föll på en aktie jag har haft på bevakningslistan länge, den ryska ståljätten Mechel. Aktien handlas nu till 0.7 ggr årsvinsten för 2007. Rysskräcken och sjunkande råvarupriser i kombination med finanskrisen har tryckt ned denna aktie till otroligt låga nivåer. Bolaget är verksamma i hela Östeuropa och stora delar av Asien. Även fast de säljer till inhemska metallpriser som är lägre än världsmarknadspriserna har de en god intjäningsförmåga tack vare sällsynt låga produktionskostnader. Läs mer på bolagets hemsida om ni är intresserade: http://www.mechel.com/

Att kritiskt granska småbolag

I dessa oroliga tider har riskpremien stigit ordentligt vilket slagit mest mot småbolagsaktier, bolag som nästan enbart värderas efter förväntningar då de inte har någon historik att prata om. Det är väldigt lätt att frestas av en tänkbar mångdubblare och i ett tidigt stadie brukar det mesta se bra ut. Faktum är dock att det är ytterst få som det blir något av, det ska man vara medveten om. Jag anser att när det gäller bolag som är i ett planeringsstadie eller precis har påbörjat sin resa är det viktigaste att studera ledningen i bolaget, Det är garanterat den mest kritiska punkten. Det finns enormt många bra och intressanta affärsplaner, ofta inom en marknad som spås en lysande framtid, men om det ska bli något av det avgörs av kompetensen inom bolaget. Det kan ju vara svårt att bedöma huruvida det finns en bra ledning i ett tidigt stadie, men på hemsidan kan man oftast se vilka bolag de varit verksamma inom tidigare. Ett tips är att gräva lite i vad de lyckats med tidigare, det är mer intressant än deras oftast förskönande vinstprognoser för en verksamhet som knappt existerar. Utöver det kan det vara intressant att se vad ledningen har för löner. Där ser man om de verkligen är på aktieägarnas sida eller inte. Som exempel kan jag ta Ancora Energispar AB vars VD ansåg sig vara förtjänt av ca fyra miljoner i årslön trots att bolaget inte hade någon omsättning att tala om och gick med förlust från dag ett tills de försattes i konkurs efter knappt ett år. I sådana fall ska man avstå, hur bra det än ser ut. Samma sak gäller om ledningen varit inblandade i några rättsliga tvister. Vidare anser jag att bolag som dyker upp inom branscher som har varit glödheta sedan en tid tillbaka kräver mer kritisk granskande, de är oftast lyckosökare. PV Enterprise är typexemplet på ett sådant. De tillverkar komponenter till solpaneler och för ett år sedan var solenergiaktier lika upptrissade som it-aktier under år 2000, då kom de in på börsen. I sådana lägen dyker det oftast upp småbolag som har prognoser som inte ens de själva kan tro på. I nio fall av tio kommer aktieägarna få se vinstvarning på vinstvarning och en aktie som går mot noll. För vad säger det om ett bolag som i princip aldrig är i närheten av sina prognoser? Antingen vill ledningen bara hålla aktien uppe för att de ofta har stora poster själva eller så har de så dålig koll på verksamheten att de inte kan bedöma den. Oavsett vilket så ska man avstå tills man ser tydliga tecken på förbättringar. Jag har hur många exempel som helst, men det jag vill ha sagt är att det finns många luftslott på börsens småbolagslistor så var noga med att kritiskt granska dem.

De tre stora

Just nu sitter Ford, GM och Chrysler och frågas ut av senaten för andra gången på två veckor. De har dessutom insett att de nog kommer att behöva 34 miljarder USD istället för 25 miljarder USD som de sa för bara två veckor sedan. Vi står väl för samma dilemma här hemma också angående Volvo och SAAB. De tre stora som de kallas inser säkert att chanserna för en kapitalinjektion från staten kräver att de tänker prioritera amerikanska arbetare främst. Därav är en avyttring av både Volvo och SAAB högst trolig. Ford meddelade i veckan att de vill ha ca 50 miljarder kronor för Volvo vilket är skrattretande. Det finns ingen köpare som är villig att betala det fantasipriset i dagsläget. Köper man Volvo drar man med säkerhet på sig fler problem  på kort sikt. När det gäller SAAB så borde de lagt ned för 10 år sedan. De har redovisat förluster 17 år i rad och det är i princip omöjligt att få någon lönsamhet med så låga produktionsvolymer. Angående statens inblandning i bilindustrin så är jag kluven. Det finns en poäng i vad Bill Gates säger. Nämligen att det är mycket märkligt att det inte finns något intresse från den privata sektorn. Om deras planer hade varit hållbara på sikt så skulle det inte finnas brist på intresse, men det verkar som att det inte finns någon som kan se en rimlig avkastning på insatt kapital. Att skattebetalarnas pengar används för att hålla en industri över ytan ett tag till samtidigt som samtliga branscher har det väldigt tufft nu kan verka orättvist. Bilindustrin sysselsätter inklusive underleverantörer ca tre miljoner amerikaner och kostnaden för att de blir arbetslösa innebär med säkerhet en mycket lång och djup lågkonjunktur och den förlorade konsumtionen som det skulle innebära är mycket större än de 34 miljarder dollar som de vill ha. Sedan bör man inte bortse från den stolhet som amerikanarna känner för dessa bolag varför jag tror att de kommer att få vad de begär. Jag tror dock inte att det dröjer mer än 3 till 6 månader innan de kommer att behöva mer pengar.